25 september 2010

Tack!

Vid varje tv-sänd gala, blir man generad hur dåliga vi är på tacktal i jämförelse tex med Oscarsvinnare. Så med risk att låta som en blek svensk kopia på Guldbaggen, kommer här mitt tacktal;

Jag vill tacka för all den tröst, omsorg och uppmuntaran jag fått, under den kanske jobbigaste tiden i mitt liv.

Till att börja med; tack till min älskade fru och son. Jag älskar Er. Utan Er hade det inte gått...

Jag vill tacka alla inom vården, från ambulanspersonal, personalen på akuten, personalen på avd 12 och på avd 9, stort tack.

Jag vill tacka för alla besök, mail, meddelanden jag fått, från nära vänner och helt okända. Vetskapen att andra bryr sig värmer.

Jag vill, kanske överraskande, även tacka den bilist som körde på mig. Du ringde efter hjälp, ordnade filtar och har hela tiden intresserat dig för min vård och framsteg. Hade jag haft riktig otur kunde jag blivit lämnad liggande blödande på gatan...

1 kommentar:

Gazzah sa...

Jag är frestad att hitta en koppling till din bild från dagen innan olyckan.