Slutet...

Det är dags att lägga det gamla bakom sig. Gamla ideal har bleknat, gamla värden har förlorats, det är dags att ta nya tag. Mitt intresse för cykling finns kvar, kanske starkare är någonsin, men det har ändrats. Det är inte längre bara svett och prestation, det finns så mycket mer...

Jag har alltid cyklat. När jag växte upp i det tidiga sjuttiotalet var cykeln en naturlig del av barnens lek. Varv efter varv cyklade vi runt husen uppe i Riks-city i Norrköping. Våra idoler var Bernt Johansson, och bröderna Fåglum.

Senare när man kom upp i tonåren fortsatte det. Cykeln, om än något år undanskuffad av moppen, var med mig; på tävlingar med min far, som transportmedel, som redskap för drömmar. Till skolan och senare till arbete, sommar som vinter, sol som regn.

Under den senare halvan av nittiotalet växte ett intresse för skogscykling hos mig, därav det "nick" som följt mig och sedermera även bloggnamnet; xcmankan - crosscountry Mankan. Mtb-tävlingar blandades med multisporttävlingar och en bit in på det nya årtusendet var träning och tävling en stor del av min vardag.

I dag är cykelns del av vår vardag allt mer intressent för mig, samtidigt har mina fysiska förutsättningar ändrats och skogscyklingen kommer bli allt mer sparsam. Det är känns därför som ett naturligt steg att byta namn på bloggen, att kanske ändra inläggens inriktning. Jag kommer fortfarande skiva om cykling, men kanske oftare om cykelkorgar än om dämpade gafflar.

Hoppas Ni även fortsättningen vill följa mig på veloflanell

/Magnus