Velonavia

Det hittar hit en del läsare trots att det var länge sedan jag skrev något här. I stället finns jag på

Slutet...

Det är dags att lägga det gamla bakom sig. Gamla ideal har bleknat, gamla värden har förlorats, det är dags att ta nya tag. Mitt intresse för cykling finns kvar, kanske starkare är någonsin, men det har ändrats. Det är inte längre bara svett och prestation, det finns så mycket mer...

Jag har alltid cyklat. När jag växte upp i det tidiga sjuttiotalet var cykeln en naturlig del av barnens lek. Varv efter varv cyklade vi runt husen uppe i Riks-city i Norrköping. Våra idoler var Bernt Johansson, och bröderna Fåglum.

Senare när man kom upp i tonåren fortsatte det. Cykeln, om än något år undanskuffad av moppen, var med mig; på tävlingar med min far, som transportmedel, som redskap för drömmar. Till skolan och senare till arbete, sommar som vinter, sol som regn.

Under den senare halvan av nittiotalet växte ett intresse för skogscykling hos mig, därav det "nick" som följt mig och sedermera även bloggnamnet; xcmankan - crosscountry Mankan. Mtb-tävlingar blandades med multisporttävlingar och en bit in på det nya årtusendet var träning och tävling en stor del av min vardag.

I dag är cykelns del av vår vardag allt mer intressent för mig, samtidigt har mina fysiska förutsättningar ändrats och skogscyklingen kommer bli allt mer sparsam. Det är känns därför som ett naturligt steg att byta namn på bloggen, att kanske ändra inläggens inriktning. Jag kommer fortfarande skiva om cykling, men kanske oftare om cykelkorgar än om dämpade gafflar.

Hoppas Ni även fortsättningen vill följa mig på veloflanell

/Magnus

Frågor

Har ju börjat leta efter en ersättningsram till Resurrection som skadades i olyckan för ett par veckor sedan. Eftersom det blir en försäkringsfråga, blir det nog lättare att min lbs får ta hand om byggnationen den här gången. Nu återstår bara frågan vad man ska ha för ram?

Kravspec;
stål, helst muffat
plats för lite större däck och skärmar
riktar nog om framhjulet och fortsätter ss/fr nav bak så OLD 120 mm

Förslag hittills; Bob Jackson, Surly Steamroller...

Den här Surlyn är fin, dock lite trix för att få dit skärmar:

Bild lånad från; One Happy Cog

"...att vara eller inte vara..."

min Bell kommer alltid ha en hedersplats, men aldrig bäras mer...

Ofta debatteras cykelhjälmens vara eller inte vara. Från politiker och beslutsfattares håll får vi ofta höra hjälmen lovsång, allt som oftast med förslag om hjälmlag gällande alla. Från frihetssträvande cyklister, med vår sydliga grannland Danmark i nära minne, ifrågasätts detta med näbbar och klor. Jag själv står någonstans mitt emellan; att alla cyklister skulle bära hjälm löser inga problem med själva trafiksituationen, de kan bara lindra eventuella skador vid en olycka.

Och där är jag i dag; att jag utan hjälm kanske inte skulle varit här idag, "att vara eller inte vara".

När jag blev påkörd för någon vecka sedan så landade jag efter några meters luftfärd på huvudet, på hjälmen:

Man ser ganska tydligt hur smällen tog på den vänstra delen av huvudet. Hjälmen sprack på ett par, tre ställen och skalet lossnade från frigoliten. Dessutom syns det på den sista bilden hur deformerad hjälmen blev.

det var inte tur att jag bar hjälmen, det var skicklighet, jag bär den dagligen

2 nackfrakturer, 1 knäckt ryggkota och bruten högerarm senare så är jag glad att jag bar hjälmen denna morgon som alltid...

Tack!

Vid varje tv-sänd gala, blir man generad hur dåliga vi är på tacktal i jämförelse tex med Oscarsvinnare. Så med risk att låta som en blek svensk kopia på Guldbaggen, kommer här mitt tacktal;

Jag vill tacka för all den tröst, omsorg och uppmuntaran jag fått, under den kanske jobbigaste tiden i mitt liv.

Till att börja med; tack till min älskade fru och son. Jag älskar Er. Utan Er hade det inte gått...

Jag vill tacka alla inom vården, från ambulanspersonal, personalen på akuten, personalen på avd 12 och på avd 9, stort tack.

Jag vill tacka för alla besök, mail, meddelanden jag fått, från nära vänner och helt okända. Vetskapen att andra bryr sig värmer.

Jag vill, kanske överraskande, även tacka den bilist som körde på mig. Du ringde efter hjälp, ordnade filtar och har hela tiden intresserat dig för min vård och framsteg. Hade jag haft riktig otur kunde jag blivit lämnad liggande blödande på gatan...