22 oktober 2008

Rekreationscykling på hösten...

För några veckor sedan gjorde jag slag i saken; skulle besöka Älvadal, Valhall och Muskedunder, allt på samma tur.

Det hela hade börjat när jag tittade på några gamla kartor och såg namnet Muskedunder. Minnen från barndomens matinefilmer och Kalle Anka-tidningar kom tillbaka. Enögda pirater som avfyrade sina trattformade bössor. Saken var klar, berget Muskedunder skulle bestigas.
Eftersom G:a Övägen ut från Norrköping är en ganska smal och hårt trafikerad väg så valde jag grusvägarna väster om den. Ut mot Ludden och genom hagmarkerna kring Älvadal. Ett namn som detta sätter givetvis fantasin i rörelse.

På smala grusvägar passerades torp, gårdar och sjöar maklig takt. Allt innan jag kom fram till G:a Övägen igen vid Luddingsbo/Snöveltorp. Över den och in på grusvägen förbi Stenbrinken, sedan är man snart vid foten av berget. Ja, om nu ett "berg" på 102 meter har en fot. Men upp skulle jag. Cykeln lades bland ljungen och jag traskade uppåt, tyvärr är det där ingen vidare utsikt och luften fylls av ljuden från arbetsmaskinerna vid bergtäkten norrut. Men besöket var inte förgäves då jag straxt hittade de första av flera kantareller.

På tal om bergtäkten så har man helt sonika sprängt en höjd i småbitar inte långt därifrån så mitt besök till fornborgen i området fick ställas in. Det "slitage" som friluftsutnyttjande av skogen ibland beskylls för kommer i ett annat perspektiv

Roligare var det att komma ner till Gäverstad och Finnerstad äng, norr om Göta Kanal. Många är de som tar en cykeltur längs kanalen. Många är nog också de som missar detta smultronställe. Det finns tom alpackor...

Rakt rullar hjulen...

Passerade sedan kanalen och fortsatte på södra sidan mot Vänneberga by.


Jag passade på att fylla energidepåerna med en smörgås och en kopp kaffe, väl medveten om att turens fysiska utmaning väntade. Mariehovsbacken. Otaliga är de biltävlingar som hållits på denna korta om än så branta backstump. Så med "lillen" fram och lätt växel bak så kröp jag sakta uppför. Att tankarna gick mot branta backar på kontinenten förstår ni nog.

Styrketårar...

Brant

Efter Mariehovs backen kommer man ut på grusvägen mot Evalund. Där är även avtagsvägen mot Valhall:

Alla som komma till Odins boning
känna igen den genast:
sköldtäckt, med spjut och sparrar, är huset,
bänkar strödda med brynjor.

Alla som komma till Odins boning
känna igen den genast:
det hänger en varg öster om porten,
en örn sitter lutad däröver.

Från Poetiska Eddan, Grimnesdal vers 9-10

Odens boning har mist sin forna glans...

Lång tid har passerat sedan gästabudens dagar då mjöden flödade och asar festade på Särimner

Jag hittade en trevlig skogsväg från torpet på min vidare tur hem mot Norrköping. Vid Evalund körde jag in och över gårdsplanen och följde vägen över fälten mot Hollstad udde. Man får nästan känslan av att vara i Västerbottens inland, mörka jordar och öppna vyer...

Innan jag körde in över stadsgränsen rundade jag Ensjön och kom in vid Åselstad. Väl hemma stektes kantarellerna med lite lök i en stor klick smör för att sedan avnjutas på en rostad macka med ett glas öl.

En i mina tanka trevlig tur; fantasieggande platser och namn, överraskningar, kaffe. Vad mer kan man begära?

Fler bilder




Visa större karta

Inga kommentarer: