...laterne rouge, svarta tröjan, grouppetto. Kärt barn har många namn. Även i dag tillbringade jag min etapp med "lättgruppen". Tillsammans med dagens hjältinna Ingrid.
Ingrid som med sin opumpade Crescent från tidigt åttiotal dök upp i Katrineholm och presenterade sig som Sveriges långsammaste cyklist. En cyklist som absolut inte ville cykla med gruppen, inte sinka oss. Men med lite uppmuntran, och kanske en hjälpande hand, så tog vi oss till depån vid Hjälmaresund.
Allt eftersom den varma dagen fortsatte blev kanske Ingrid allt tröttare, svordomarna kom allt tätare och ibland kanske hon tvivlade på sig själv, men jag tror att hon som aldrig cyklat i grupp, alltid blivit lämnad bakom fått en helt annan syn på det hela.
Om Ingrid tog sig till Västerås? Absolut!
1 kommentar:
och då har hon inte träffat mej:) Fast jag är ju ingen cyklist, trots att jag rakar benen...
Skicka en kommentar