Riding in wind and rain, can be such a pain.
Though it´s never in vain
02 september 2010
PBP...
...eller Poor Biker Poetry. I regnet, på cykeln i går kväll kom denna lilla dikt till världen:
Riding in wind and rain,
can be such a pain.
Though it´s never in vain
Riding in wind and rain, can be such a pain.
Though it´s never in vain
31 augusti 2010
Dagens bild: Havsörn
Hade bestämt mig för att kolla lite nera vid det nya sågverket vid Braviken i morse på den förlängda morgonpendlingen. På stubbåkern hade hundratals gäss samlats för att äta av sädresterna. Som på en given signal lyfte alla under ett högljutt "kvackande". Kunde inte för allt i världen förstå vad det var som skrämt dem. Inte förrän jag också såg den. MEd stolta långsamma vingslag kom en havsörn svepande över fältet, endast följt av några modiga kråkor som försökte skrämma bort den:
Tyvärr återger inte mobilkameran en havsörn på 50 meter speciellt bra...
Tyvärr återger inte mobilkameran en havsörn på 50 meter speciellt bra...
30 augusti 2010
Tillbaka vid sidan av vägen
Det tog nästan sju månader, nästan sju månader från min operation till att jag var tillbaka vid sidan av vägen, i skogen, på cykeln.
På nästan sju månader förändras mycket. Skogen förändras. Förändras av årstider, förändras av skogsbruk. Känslan för stigen förändras också. Nu hade jag i och för sig sålt min full-gung hoj, min NRS. Nu satt jag på min allt-i-allo, min Salsa Bandito. En cykel som följt mig under dryga tio år, kanske inte ramen men fortfarande finns delar på den som stammar från en Mongoose NX 7.7. Men om nu känslan för stigen var annorlunda för att jag nu cyklade helstelt, eller om att jag efter operationen var feg och försiktig, eller om jag bara cyklade smartare, så var det en känsla som inte förändrats; känslan hur man bitvis flög över skakiga stigar, hur jobbigt det är när man man framåtböjd över styret bryter i tunga uppförsbackar, eller med andra ord; hur kul det är!
På nästan sju månader förändras mycket. Skogen förändras. Förändras av årstider, förändras av skogsbruk. Känslan för stigen förändras också. Nu hade jag i och för sig sålt min full-gung hoj, min NRS. Nu satt jag på min allt-i-allo, min Salsa Bandito. En cykel som följt mig under dryga tio år, kanske inte ramen men fortfarande finns delar på den som stammar från en Mongoose NX 7.7. Men om nu känslan för stigen var annorlunda för att jag nu cyklade helstelt, eller om att jag efter operationen var feg och försiktig, eller om jag bara cyklade smartare, så var det en känsla som inte förändrats; känslan hur man bitvis flög över skakiga stigar, hur jobbigt det är när man man framåtböjd över styret bryter i tunga uppförsbackar, eller med andra ord; hur kul det är!
29 augusti 2010
Höst = svamptid
Otaliga är de turer under åren som störts av att man längs stigen/vägen hittat svamp. Svamp som man känt sig tvingad att plocka och efter bästa förmåga knölat ner i ryggfickan på tröjan eller i bästa fall fått ner i ryggsäcken. De flesta tillfällena slutade på samma sätt att man efter avslutad cykeltur stod med händerna fulla med svamp-mos. Sist jag var i skogen var det utan cykel men med svampkorg, så här kommer redogörelse för mitt första försök i att torka svamp:
Mina mat-blogg-inlägg är ganska få. Det finns andra som gör det mycket bättre, till exempel här och här. But here goes nothing:
Vi hittade förutom kantareller och trattkantareller även ganska mycket svart trumpetsvamp. En svamp som enligt expertisen lämpar sig väl att torka. Vi brukar låta de nyplockade svampen få torka till sig lite innan vi rensar den, det går lite lättare så. Sedan efter rensning och delning så står nu en plåt i ugnen på ca 40-50 grader. I köket sprider sig en väldoft av svamp. Hela proceduren beräknas vara klar när det är dags att gå och lägga sig i kväll. Hur den torkade svampen sen ska användas finns det väl tillfälle att återkomma till...
Mina mat-blogg-inlägg är ganska få. Det finns andra som gör det mycket bättre, till exempel här och här. But here goes nothing:
Vi hittade förutom kantareller och trattkantareller även ganska mycket svart trumpetsvamp. En svamp som enligt expertisen lämpar sig väl att torka. Vi brukar låta de nyplockade svampen få torka till sig lite innan vi rensar den, det går lite lättare så. Sedan efter rensning och delning så står nu en plåt i ugnen på ca 40-50 grader. I köket sprider sig en väldoft av svamp. Hela proceduren beräknas vara klar när det är dags att gå och lägga sig i kväll. Hur den torkade svampen sen ska användas finns det väl tillfälle att återkomma till...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)