Jaha, det är här man ska vara skadeglad och sarkastisk; IFK Norrköping spelar nästa år i superettan. Sejouren i Allsvenskan blev ettårig.
Minnena från Parken är många; en varmkorv i smörpapper för några spänn från någon av de gamla kioskerna, gamla träläktaren, Berget och då menar jag den tid då det var ett berg och man försökte planka genom staketet på baksidan. Någonstans försvann dock mitt brinnande intresse för IFK, på samma sätt som det gjort för fotbollen i stort. Ishockey är i mitt hjärta lika kall som de islador man besökte när man föjde Hästen land och rike kring. För mig är det det stora mediala intresset som dödat mitt intresse, jag vill inte läsa hur många minuter någon allsvensk mittfältare dricker vatten, jag vill inte se fotbollsmatcher varje dag... Men jag minns regniga eftermiddagar på Parken. Och trots mitt stickspår ovan så tror jag att det här finns kanske en orsak till att vi nästa år möter Åtvidaberg och Brunkeflo? I Norrköping kommer aldrig laget för stunden kunna konkurrera med minnena av de gamla hjältarna.
Så snart står vi här med en nybyggd arena, som troligtvis kommer förlora sitt namn till någon kommerstiell jätte, det har redan nu bestämts att den ska förlora sin gräsmatta. Vem vill se en match på plast? Vi vill ha ojämna gräsplaner, då kan vi skylla på den tuva som stjälpte. Vi vill se matcher på Idrottsparken och inte på Stadium-park, Holmen-planen eller Lundbergs-arena. Norrköpings Idrottspark heter det, det är i alla fall Norrköpings borna som betalar...
Fin arena, fina minnen, men jag försvinner i väg på ett nytt stickspår, det här är ett ämne som berör! Det satsas stora summor, någon bättre påläst kan sälert berätta om det är 300 miljoner eller mer. Samma pålästa person kan förklara för mig vad hybris betyder. 300 miljoner! Vad får de idrottsutövare som kämpar i det dolda?
Vad jag ville ha sagt är att vi kanske har det lag vi förtjänar, i mitt hjärta är det svart, men solen gick upp, idag igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar