Bussen, eller snor- och hostpendeln

Tog bussen i morse. Luftvägarna är inte hundra efter förra veckans influensa så jag låter cykeln stå den här veckan:-(

Fick chansen att fundera lite över det här med bussåkande. Till att börja med så är jag för kollektivtrafik, punkt. Man såg bil efter bil på väg in mot stan, i princip alla med enbart en person i bilen. Visst alla ska inte till samma plats men jag tror mig veta att de allra flesta trots allt ska in till Norrköping. Varför man väljer bilen har säkert flera, bra, förklaringar...

Om jag jämför att cykla till jobbet med att ta bussen är väl den stora skillnaden ett , i brist på annat ord, uppvaknande. När man morgon trött har lämnat på dagis och sätter sig på cykeln för halvtimmens trampande så vaknar man! I bussen så somnar man, eller i alla fall jag. Man, om man hittar ledig plats, tränger ner sig mellan trånga säten, drar luvan över huvudet och intar någon form av resedvala, man hör hållplatsutropen och somnar, hör och somnar, hela vägen fram. Oftast i alla fall, i dag fick jag en plats längst bak i bussen, vid/ovanför motorn. Lögn i helvete att somna där.

Resan från dagis till jobb, tar ungefär lika lång tid, om man lägger till väntetiden vid bussen och promenaden från den. För övrigt tar det ungefär lika lång tid med bil, i alla fall vid rusningstrafik.

Men i eftermiddag är det jag som tar en gratistidning och slår mig ner brevid någon hostande, snuvig medpassagerare...

...men vänta, inte klaga på dom förkylda, det är ju därför jag åker buss, jag är en av dom. Den här veckan åtminstånde