...får jag väl säga: nödd och tvungen. Men i går så gjorde jag det, sprang det vill säga. För första gången på 15 månader så tog jag några löpsteg. Faktiskt så var det inte så några heller, jag sprang, nåja, ganska exakt 706 meter. Från jobbet och till bussen.
Hur det kändes? Lite konstigt, dels för att det var så länge sedan, men också för kolfiberskenan som jag bär. Läkaren på ortopeden sa visserligen att man kan springa med den, men det har inte känts aktuellt tidigare.
I dag tänker jag inte vara ute i sista stunden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar