Grått, disigt och mörkt ute, när jag gav mig av vid 8-tiden. Tog den gamla banvallen ut ur Åby och upp mot Graversfors, samma tur som för två veckor sedan. Lamporna gav precis tillräckligt mycket ljus för de första stigsnuttarna. I ljuskäglornas utkanter skymtade uppskrämda djur och de ända ljud som hördes, förutom mitt flåsande, var fåglarnas sång och bäckarnas porlande.
Jag kom på mig själv tänkandes på Huckelberry Finn eller någon annan av barndomens äventyrsböcker. Äventyret med stort Ä. Och även om en timmes cykling någon mil utanför stan inte på något sätt är ett stort äventyr, så är det ändå lite den känslan jag får och eftersträvar med min cykling numera. Upplevelsen, naturen, stillheten - äventyret...
Någonting helt annat är det att gå på cykel-mini-mässa hos den lokale cykelhandlaren. Cyklister gillar prylar, så är det. På olika hemsidor diskuteras cyklar och olika komponenters egenskaper. Det senaste, det nyaste, det heta. Lätt, lättare, lättast. Snabb, snabbare, snabbast. Hjul hålls upp och snurras på och med insatta miner konstateras det, hmmm. Ibland kan man tro att cyklister ensamma tänkt råda bot på den så omtalade ekonomiska krisen. Visst, lättare hjul går snabbare, men rullar de roligare?
Sladdlösa, elektroniska växlar på Nishikis flaggskepp!
Det kläms på däck och sadlar...
Jo, jag handlade oxå, ett par nya skoöverdrag, de gamla har gett upp efter två år och åtskilliga meter silvertejp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar